Den moderna folkbildningens historia i Sverige börjar på 1800-talet, med de första folkhög-skolorna, biblioteken, föreläsarföreningarna. Den föddes ur svenska folkets kamp för människovärde och rätten att få uttrycka sig. Bildning var ett av de viktigaste medlen för att erövra medborgerliga rättigheter.

De så kallade läsarna ifrågasatte prästens och kyrkans makt. De jämförde det kyrkan lärde med hur de själva uppfattade bibelns och Luthers ord. Läsarrörlesen blev upprinnelsen till den stora folkväckelsen. Vid sidan av nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen räknas den till de klassiska svenska folkrörelserna.

De första folkhögskolorna bildades 1868 och de första studieförbunden i början av 1900-talet. År 2002 firades studiecirkelns 100-årsjubileum. Under mellankrigstiden växte folkbildningen, med allt fler folkhögkolor och studieförbund. Under 1900-talets andra hälft har folkbildnignen fortsatt att expandera, samtidigt som regering och riksdag efterhand förändrat villkoren för de statliga anslagen till folkhögskolor och studieförbund.

Den senaste stora förändringen kom 1991 med en helt nu folkbildningsförordning, som innebar att den statligt stödda folkbildningen blev målstyrd istället för regelstyrd. Samhället ser annor-lunda ut idag jämfört med på 1800-talet. Men också vår tid kännetecknas av omvälvande förändringar. Människors behov av bildning är lika stort nu som då.