Integrationsminister Erik Ullenhag (fp) presenterade direktiven för utredningen 6 maj:

- Arbetet mot främlingsfientlighet måste ständigt pågå, sa han i ett pressmeddelande. Varje ny generation måste vinnas för tolerans och demokrati. Ett effektivt arbete mot främlingsfientlighet är dessutom avgörande för att vi ska lyckas med integrationen i Sverige.

Erik Amnå har haft flera liknande uppdrag. Mellan 1997 och 2000 var han huvudsekreterare i Demokratiutredningen, och 2008 fick han regeringsuppdraget att utreda behovet och lämpligheten av en statlig imamutbildning. Vid universitetet bedriver han demokratiforskning vid forskningsmiljön Youth & Society.

För tjugo år sedan röstade svenskarna in ett främlingsfientligt parti i riksdagen, och i höstas fick Sverigedemokraterna – profilerade i frågor om invandring – flera mandat. Vad kommer det sig att detta händer nu?

- Vi kan nog se det som en effekt av dels en väldigt humanitär flyktingpolitik, dels i form av en ökad segregation i det svenska samhället. Vi har ett ökat avstånd mellan olika befolkningsgrupper, i termer av utanförskap, marginalisering, maktlöshet. Allt det här har kommit att användas av ledare som har värderingar som går emot principen om alla människors lika värde; och som med framgång har fiskat i djupa och mörka vatten.

- Det här har från de stora gemensamma etablissemangens sida inte riktigt noterats i tid. Det har kommit som en överraskning, överrumplande. Vi har antagit att vi är robusta, att vi som nation är vaccinerade mot främlingsfientlighet – trott att vi har varit ett samhälle där inte främlingsfientliga attityder kan få fäste. Vi har sett oss själva i en positiv och ljus dager; som högtstående, toleranta. Jag tror dock att en del av sanningen är att den tolerans vi haft varit väldigt lite prövad och testad i praktiken.

- Vi har varit ett tämligen lutherskt enhetsfolk så länge, och av den anledningen inte varit i så många konfrontationer, inte haft så mycket umgänge med människor med annan kulturell bakgrund. Sverige har emellertid under en längre tid än andra andra nationer varit fritt från främlingsfientliga partier i beslutande församlingar. Med undantag för Ny demokrati. Det har forskare haft svårt att förklara.

Hur nära tror du att Sverige är liknande begräsningar och inskränkningar i invandrade människors vardag, kulturella- och religiösa uttryck, som flera andra europeiska länder genomfört eller vill genomföra?

- Jag tror och hoppas att vi står långt ifrån den typen av kulturella brännmärkningar. Även om det finns företrädare för att slå till mot kulturell särart. Dessvärre också bland invandrade grupper som göder en omvänd främlingsfientlighet som riktar sig mot svennar och svenssonlivet. Det handlar om ett fåtal extremister, som naturligtvis är mums att kalasa på för främlingsfientliga grupper.

- Religionen är oftast en ingrediens i den här typen av agitation och mobilisering. Inte därför att moskéer, synagogor eller kyrkor i sig är platser där man förkunnar främlingsfientlighet utan för att det är platser dit många söker sig för att knyta kontakter och skapa nätverk.

Om samhället valde att tillföra resurser och satsa på att bli världens mest öppna land – var börjar man? Hur skulle arbetet mot främlingsfientlighet se ut?

- Det är det vi ska ta tid på oss för att försöka mejsla ut i utredningen. Först sammanfatta kunskapsläget – vad vet vi egentligen om främlingsfientlighetens utbredning, vilka står för den, vilka uttrycksformer har den? Var finns den i städer och på landsbygden? Vilka städer och vilka landsbygder? Vilka män, kvinnor, yrkesgrupper, utbildningsgrupper, sociala och ekonomiska grupper? Och vad kan den tänkas bero på?

- En del av utgångspunkterna i utredningen är att intolerans beror på kunskapsbrister. Ju mer kunskap man har desto mindre främlingsfientlig är man, är en hypotes. Den har nog visst fog för sig, men jag tror inte det är hela sanningen.

- Jag tror vidare – och det sägs uttryckligen i direktivet – att skolan kommer att stå i fokus i utredningen. Hur de olika slagen av kommunala och fristående skolor klarar av att påverka barnens och ungdomars kunskaper, attityder och förmågor ifråga om skillnader mellan människor. Vad kan man göra för att dels förankra och utveckla den etiska grund, som konstitutionen uttrycker, alla människors lika värde, och dels: hur gör man för att bekämpa främlingsfientligheten aktivt genom att argumentera, sprida, demokratins idéer. Det är inte bara intoleransens bärare som bör stå i utredningens centrum, i minst lika stor utsträckning bör vi diskutera hur de toleranta backas upp och förstärks in sin tolerans.

- En tredje fråga tror jag gäller – och den är naturligtvis för stor för den här utredningen – att arbetet mot främlingsfientlighet också har att göra med segregering och utanförskap; som man inte vidare rår på med kampanjer eller nya inslag i läroplanen. Det är oändligt mycket mer svåråtkomligt, även om jag tror att en stark välfärdsstat, liksom starka civilia organisationer, är väldigt effektiva medel.

De civila organisationerna, ja. Dit hör Bilda som studieförbund – vad är vår utmaning?

- Problemet med en del civila organisationer är att de är mycket inåtvända, väldigt lite orienterade mot att leva i mångfald. Det är mer av trivselkaraktär och bygger gemenskapr enbart mellan likar.

- Som folkbildningsorganisation måste vi dels ta reda på vad vi faktiskt gör, försöka fånga in vad folkbildningen faktiskt bidrar med och sedan vad folkbildningen skulle kunna göra. Vi ska inte transportera myter på det här området om att vi är oklanderliga - eller ens särskilt effektiva.

- Folkbildningen borde ägnas en del utrymme i utredningen. Den har stort förtroende hos allmänheten i att sprida demokratiska värderingar. Folkbildningen hanterar också mycket skattemedel, och vi måste fråga oss om de används effektivt i just det här avseendet.

- Jag hoppas det blir en utredning som inte har så mycket ideologiproduktion, utan baserar sig på kunskap om hur det faktiskt förhåller sig.

Bengt Westerberg var en av dem som gick hårdast fram i debatten med Ny Demokrati på 1990-talet – finns det inte en risk att utredningen bedöms som partisk om han leder den?

- Det är klart att den här utredningen är partisk, så tillvida att den tar ställning för en etik som är ifrågasatt och under attack.

- Det handlar ju också om att vi som utredning kan vara självständiga mot de partipolitiska projekt som kan finnas. Det är en av uppgifterna i att vara expert; att försöka stå över den typen av parlamentariska stridigheter. För det här är en mycket, mycket viktigare fråga än huruvuda ett parti ska finnas i riksdagen eller inte. Och en oändligt mycket mer krävande fråga.

- Det är frågan om hela den europeiska kartan, där vi ser att representationen av främlingsfientliga partier växer starkt i beslutande församlingar. Något är ganska gastkramande i den här globala processen.

Text och bild: Tobias Johansson

Här finns direktiven för utredningen (extern länk, öppnas i ett nytt fönster).