Själv blev Alexander Bengtsson vaccinerad mot rasistiska och främlingsfientliga idéer redan i hemmet i Frillesås i norra Halland. Hans mormors familj hade flyttat från Norge strax innan andra världskriget bröt ut och det präglade familjens värderingar på djupet. Men i skolan mötte han andra attityder. Han blev medveten om att det han tyckte var självklart – långt ifrån var det för alla.

På den vägen kom han att engagera sig i Expo, där han sedan några år tillbaka är ansvarig för utbildningsverksamheten.
− Jag kommer från ett litet samhälle där främlingsfientliga jargonger och idéer finns. När jag gick på högstadiet delades vi mer eller mindre upp i två gäng. Det handlade nog ganska mycket om tillfälligheter var man hamnade. När man ska förklara varför ungdomar blir främlingsfientliga och får intoleranta idéer blundar man ofta för att det kommer hemifrån eller från äldre människor i ens  närhet och tvärtom.

Stiftelsen Expo, som funnits sedan 1995, består av tre delar: tidskriften, en researchdel som bland annat underhåller norra Europas största arkiv över rasistisk propaganda och litteratur, och så  utbildningsdelen som Alexander jobbar med.

De arrangerar föreläsningar för skolor, fackföreningar, politiska partier och myndigheter. De ger ut studiematerial, och i höst startar de tillsammans med Röda korset sin första folkhögskolekurs. De ska precis lansera en skolwebb med material för lärare och elever.
− Vi tror att ska man bemöta rasism och främlingsfientlighet måste man känna till och vara väl insatt i  hur rasister och främlingsfientliga tänker, resonerar, och också agerar.

Expo har en unik kompetens när det gäller den organiserade rasismen i Sverige.

Så syftet är inte att omvända rasister utan mobilisera motståndet mot dem?
− Det händer förstås att vi får rasister att tänka i andra banor. Men den skola som tror att man  motverkar rasistiska och främlingsfientliga strömningar med en timmes föreläsning i aulan har fel. Det kräver ett mycket mer långsiktigt arbete. Vi kan givetvis bidra med redskap som de kan använda. Men det hänger på vad som görs i det dagliga arbetet.

Men det handlar primärt om att sprida kunskap om de här rörelserna och avslöja dem så att folk vet vad de har att göra med?
− Ja, så kan man beskriva det. Det har funnits en syn i Sverige på de här frågorna att det här går att sopa under mattan, man har talat om att man ska tiga ihjäl rasismen och så. Men det fungerar inte. Det måste upp till ytan; exponeras och ifrågasättas. Grejen är att om vi ifrågasätter de rasistiska och främlingsfientliga idéerna och argumenten så upptäcker man ganska snart att de står på väldigt lös grund. Det är en politik som bygger på lögner och hat. Så man kan gott kalla det för ett avslöjande. Men i stället har man nöjt sig med att möta upp med floskler eller helt enkelt negligerat.

Den här strategin att tiga ihjäl handlar väl om att man inte vill bidra till en polarisering? Du beskrev själv hur ni blev två gäng på skolan, är det verkligen bra?
− Vi är inte mer än en produkt av det samhälle vi lever i. Och det är ett otroligt polariserat samhälle  på många sätt. Det är till exempel väl belagt att det finns en opinion i Sverige, som inte utgör en majoritet men ändå är betydlig, som är starkt emot en utomeuropeisk invandring, som inte vill ha grannar som kommer från andra länder och så vidare. Och den här opinionen har funnits mycket länge. Vi kanske inte har sett den så mycket i den politiska debatten under den senaste tiden. Men i människors vardag – inte minst bland ungdomar – så är den här polariseringen en verklighet. Jag kan tycka att det är bra att detta kommer upp till ytan så att de här samtalen förs, för annars blir inte de här idéerna motsagda.

Något annat som man ofta hört är ju att rasism och främlingsfientlighet grundar sig i något annat, som frustration över orättvisor till exempel? Är du säker på att ni ger er på rätt saker?
− Jag har själv tillhört den falang som på fullaste allvar menar att rasism och intolerans bara handlar om socialt utanförskap och missnöje. Men jag kan konstatera att Sverigedemokraterna gjorde sitt rekordval på toppen av en högkonjunktur. Tittar man ut i Europa där främlingsfientliga partier har haft framgångar så har det sett väldigt olika ut. Det har inte bara varit i lågkonjunkturer. Det har inte heller varit så att de här partierna bara hämtar sitt väljarstöd från underklassen eller arbetarklassen. Det här är idéer som finns. Det här är ett politiskt budskap, politiska idéer om hur samhället ska vara. Visst, lågkonjunkturer, segregation och sådana saker kan absolut spä på, men idéerna finns och har funnits innan dess.

Är du rädd för de här gruppernas idéer?
− Ja, jag är orolig. Man är historielös om man tror att den retorik som till exempel Jimmie Åkesson använder sig av är ofarlig. Det är inte så att jag tror att Sverigedemokraterna kommer att vinna valet men jag kan se att när de sprider sitt budskap så förändrar det samhällsklimatet, påverkar hur människor ser på varandra och politiken. Det är livsfarligt. Länder som tidigare haft en relativt  enerös flyktingpolitik stänger gränserna. Samhällen blir mer polariserade och etniska och religiösa minoriteter pekas ut som syndabockar. Det är inget samhälle som jag vill ha. Det gör mig orolig.

Text: Magnus Nordqvist
Bild: Anna Tysk

Intervjun är från nr 2-2010 av tidningen :kolon, som utkommer till våra cirkelledare, medlemsorganisationer, med flera, i maj.

Läs hela :kolon i .pdf-format här! 

Läs mer om folkbildningens valårssatsning ”Kunskap och möten - ett vaccin mot främlingsfientlighet” här (extern länk, öppnas i nytt fönster).

Fakta Expo
Stiftelsen Expo är en privat forskningsstiftelse som grundades 1995 i syfte att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället. Verksamheten bedrivs på ideell grund. Stiftelsens plattform värnar demokrati och yttrandefrihet mot rasistiska, högerextrema, antisemitiska och totalitära tendenser i samhället. Expo saknar kopplingar till specifika partier och politiska grupper, men samarbetar med alla individer och grupper som delar stiftelsens plattform.