Hur ska man förstå Jesu ord ”Om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom. Om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln också”? Fördubblar Jesus trycket på de redan förtryckta? Kräver han verkligen att orättfärdighetens offer ska låta sig skinnas in på bara kroppen? Många har blivit knäckta av att missförstå Jesu ord i den riktningen.

I den andra milen ligger en chans till frihet: Den som av fri vilja ger mer än som krävs handlar i frihet. Han utnyttjar den enda valmöjlighet som återstår i ett tvångsläge. Den frivilliga generositeten genomsköljer sinnet och spolar bort lusten att hata och hämnas. Redan att avstå från tankar på hämnd är en viljeakt som vittnar om personlig frihet. Att dessutom aktivt bevisa kärlek har en direkt befriande inverkan: alltid på en själv och ofta på de andra inblandade.

Kärleken vinner seger var gång någon väljer att bevisa godhet i stället för att automatiskt och tvångsmässigt reagera med hat och fruktan. Kärleken kan inte besegras. Den övervinner. Den kan såras men inte utsläckas. Mörkret viker alltid tillbaka för ljuset, och välsignelsen tar udden av förbannelsen.

Kärlekens väg är frihetens: ”Vedergäll ingen med ont för ont… Låt dig inte övervinnas av det onda utan övervinn det onda med det goda.  Älska era ovänner och be för dem som förföljer er och var så er himmelske Faders barn”, kärlekens och frihetens barn! Har och fruktan binder, med den som älskar förblir i friheten… även om han är förtryckt.

Naturligtvis ska ingen tvinga sig själv att gå en andra mil. Tvång är tvång – också när det är sig själv man tvingar. Bara om man går den andra milen i kärlek är det en frihetens mil. Det är inte alls bra att gå längre än ens kärlek räcker. Det är bättre att göra något litet i kärlek än att halvhjärtat göra stora ting. Vårt aktuella mått av kärlek bestämmer hur långt vi kan gå idag. Vi måste acceptera dagens begränsning, samtidigt som vi sträcker oss mot vår fullkomning. Lev så idag att du en gång blir i stånd att gå den andra milen!

”Älska era ovänner… Var alltså ni fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig”. Detta är inget hårt ord. Jesus menade aldrig att lägga på människorna förkrossande krav, som skulle få dem att misströsta om sina möjligheter.

Tvärtom. Han ställer Faderns fullkomliga kärlek för våra ögon som ett lockande mål för vårt arbete med oss själva. Han påminner oss om vems barn vi är, vem vi är släkt med, vad som är vår sköna bestämmelse. Faderns fullkomlighet drar oss till sig och uppmuntrar oss att sträva vidare mot vår förvandling. Medvetandet om vems barn vi är ger oss längtan att i praktiken förverkliga vad vi redan är. Det ger oss möjlighet att bi för bit erövra den frihet som redan tillhör oss.

Ur ”Vilja och frihet”  av Margareta Melin, publicerad med tillstånd. Till Margareta Melins webbplats (öppnas i nytt fönster).